Hello! Tänkte att jag skulle berätta lite om min undervisning i Albanska. Innan Jul fick jag ett samtal från en man på kommunen, som sa att en förälder rekommenderat mig som albansk lärare i den undervisning deras barn nu blev erbjuden. Jag och denna man träffades på ett möte och beställde in lite böcker och så. Han tyckte att jag passade eftersom jag läser till lärare och då även till språklärare. Jag var intresserad på en gång, dels för att jag som den "fattiga" student behöver pengarna men också för att jag får chansen att öva och träna på att undervisa. Jag kan tycka att det är lite pirrigt och svårt att veta vilken pedagogisk metod man ska använda sig av eftersom det finns så många, och då är det här ett bra tillfälle för mig.

Jag undervisar två timmar i veckan och får då en extra timme till för och efterarbete.

När jag och min bror var mindre, var vi förbjudna att prata svenska hemma. Vi hade då ingen tillgång till albansk undervisning i skolan, så vi pratade svenska hela dagarna i skolan. På den tiden blev vi väldigt sura och griniga minns jag, men när jag blev lite äldre berättade jag om detta till en engelsklärare som sa att det var så man skulle agera som förälder. Han påpekade att många utländska föräldrar försöker prata svenska med sina barn, eftersom dom tror dom gör sina barn en tjänst, men om dom inte kan sitt eget språk från grunden kommer dom aldrig att förstå ett nytt språk flytande. Här fick jag mig en tankeställare och istället för att vara arg på mina föräldrar så var jag nu väldigt tacksam.

Jag ser på barnen i vår familj nu, dom kan inte alls lika mycket som vi lite äldre kan. Det är därför dom använder det svenska språket hemma och i skolan. Väldigt tråkigt, men hoppas att föräldrar börja förstå vikten av modersmål.

/Kosovare