Samtidigt som detta är en glädefylld dag så är det även en dag fylld med sorg i många albanska hjärtan. Det kanske är ganska ointressant för många detta inlägg, men det ligger mig nära så jag gör detta för min skull så jag kan titta tillbaka sen.

För tre år sedan den 17 Februari, förklarades Kosovo självständigt. Detta efter många många år som en förtryckt provins i Serbien. Under många år hade mina släktingar inte rätt att prata albanska, jobba, gå skola med mera. Min pappa, mina förbröder blev många gånger slagna av inga anledningar alls.

Det är säkert jätte svårt att förstå hur illa det varit, om man inte blivit uppfostrade med denna information. Men ta er lite tid i alla fall och bara läs.. 

I kriget förlorade vi många släktingar men den som mest stod oss närmast var min kusin som bodde i Tyskland men reste hem för att kriga. Den 16 April dog han väldigt ung väldigt modig. I Kosovo hör man ofta att dom inte dog förgäves, att dom var hjältar, att dom dog för sitt land.

Detta är min kusin Gëzim Morina <3


När kriget på 90-talet började bli ohanterlig nå mer, klev USA in och bombade Serbien.

















Jag var inte med under kriget, men den värsta historien någonsin jag hört om kriget är när vi för några år sen åkte till Kosovo. Jag och min mamma var i Budapest och skulle ta flygbussen vidare till Prishtina då vi träffade på en albansk kvinna i denna buss, hon började på en gång berätta hur hon flytt från kriget. Medan hon var i kriget i ett tält medan dom flydde kom serberna in och denna kvinna hade inte tillräckligt med mjölk till hennes lilla bebis, så naturligtvis grät pojken av hunger. Den militäriska serben kom fram och sa om ungen inte tystnar så tystnar jag han åt dig, när bebisen inte blev tyst tog han pistolen och sköt han i bröstet. Huvva, mamman kunde inte sluta gråta och prata om sin lille son, och jag kunde inte sluta gråta med henne.

Nu är absolut inte alla serber såhär, långt ifrån, man ska inte dra alla över en kant. Men det blir bara lite svårare när det är personligt, när man själv sett sitt folk, sin familj sörja.. Men detta är en fin dag och en härlig dag så resten av dagen består av bara glädje :)

Jag vill bara skänka en tanke till alla dom som förlorade nån under kriget, det går inte att läka från något sånt, men jag hoppas det blir lite enklare med tiden <3

Kram på er alla, och ta hand om varandra!