21 december - Jag, min syster och mamma var på stan och jag skämtade med några bekanta att jag ska försöka gå ut honom. Senare på kvällen var vi till min andra syster och T frågade hur det gick om jag orkade stanna en stund till och jag sa, ja jag känner ingenting. På kvällen gick jag upp på toa halv elva och sen halv ett, då jag gick upp halv ett kände jag hur det rann innan jag ens var på toa, men det var inte alls mkt men när jag kom tillbaka till sovrummet kände jag hur det rann igen och då var det bara tillbaka på toan, såhär fick jag hålla på fram till morgonen och närmare 3 kom också slemproppen och värkarna började komma med 10 min mellanrum men gjorde inte så ont. Förlossningen sa att jag skulle vila och komma in på morgonen för att det lät som om det var igång. Jag kunde självklart inte somna så jag låg och klockade värkarna men ville inte väcka T då jag ville att han skulle vara utvilad. Kl 4 gick jag upp och plockade ögonbrynen, haha och jag ville duscha men ville inte väcka T så det drog jag på till kl 7, då kom värkarna var 6-7 min och i duschen kände jag inte av dem mer. Vid åtta väckte jag T, åt frukost och gjorde oss i ordning och sen åkte vi till Falun. I bilen kom värkarna var 4 minut. 

 

22 dec - Vi kom in till fl halv elva och dom kollade med ctg och värkarna kom med 3-4 min mellanrum. De ville inte undersöka mig än då infektionsrisken var hög då mitt vatten gått. Efter ett tag satt jag på en pilatesboll och det kändes mkt bättre då det gjorde för ont att ligga, T satt bakom mig och tröck hårt mot min ländrygg. Kring halv två fick jag lustgas och först då behövde T inte massera mig nå mer så jag sa att han fick passa på att gå och äta och hämta väskan i bilen. När han kom tillbaka undersökte dem mig då det var skiftbyte. 3 cm öppen var jag. 

 

Lustgasen fick dom höja och kl 5 fick jag epiduralen, tre ggr fick dom sticka mig innan den tog och fyfan vilken smärta den tredje gången då den tog. Jag var tvungen att ligga på sidan med benen uppdragna mot magen och just då hade jag en värk och sprutan gjorde så mina ben Domnade bort och jag fick panik och skrek rakt ut. T berättade sen att han tyckte så synd om mig då det bara sprutade blod från ryggen och sprutan var svinstor,! Men den gjorde så att värkarna försvann i mage och rygg och efter en stund kände jag bara ett tryck neråt. De fick fylla på epiduralen efter ett tag då det började göra ont igen och allt jag kunde tänka och sa var, jag vill bara vila och fortsätta imorgon, haha ! Jag var så jäkla utmattad och jag visste att det var svårt att föda barn men inte att det gjorde såhär ont, fyfan det går inte att beskriva men värre smärta finns inte!!

 

Kring 6 undersöker dom mig igen och då är jag fortfarande 3 cm öppen men bm gör så att jag öppnas till fem och hon säger - nu är du verkligen bedövad för såhär hade jag inte kunnat göra om du inte var bedövad. 

 

Sen ska jag tydligen gå på toa också och det gör så jävla ont att stå upp och när jag sitter där kommer det en krystvärk men det kändes som jag skulle göra nr 2 men jag la mig på sängen igen och snart började dessa kramper i magen, T ville ropa in bm men jag sa nej för då tvingar dom mig att föda och det tänker jag inte göra idag!!! Jag vill vila! 

 

Efter en stund kan jag inte hantera dessa kramper ( värkar är fel ord för det är som man har kramp i magen) och när bm kmr vill hon känna och jag säger - du får känna men INTE öppna mig mer varpå hon säger att hon måste få känna först och sen ta det beslutet. Jag var nu öppen 8-9 cm och bebis var långt ner, jag kan ju säga att jag inte var glad, haha! I allas fl berättelser hör man hur de blir glada av att öppnas men inte jag, jag ville bara stoppa upp allt! 

 

Jag hade turen att ha en jättesnäll äldre bm som nästan alltid var i rummet med mig och det hjälpte att ha en kunnig där som efter varje värk sa såja nu är den över, jag tyckte så synd om T och kunde inte se honom utan jag sa hel tiden jag mår bra, har inte ont utan jag vilar bara. Lustgasen gjorde så man andades tungt och det lät lite läskigt, efter jag tagit epiduralen sa förresten denna bm - nu mår du bättre för jag har inte sett dina ögon sen jag kom in och efter EdAn så kunde jag se alla i rummet och T också. 

 

Närmare nio börjar dessa "värkar" göra så jävla ont att jag inte står ut och de säger att de måste undersöka mig och att jag då måste lägga mig på rygg vilket jag inte ville då jag låg på sidan. Tillslut efter mkt tjat vände jag på mig och sa fuyfan vet du hur det är att föda barn ens? Och bm som skulle förlösa mig skrattar och säger, ja faktiskt har jag gjort det tre ggr :)

 

Jag var nu öppen 10 cm och bebis låg alldeles innanför, de gör iordning allt och jag tror jag ska dö, när värkarna kmr trycker jag inte så mkt för det trycker av sig själv och det gör så ont av att trycka på men bm tror att jag trycker på och säger bra fortsätt så, haha! Efter ett tag går tydligen bebis hjärtljud ner och återhämtar sig inte så de hade kallat in jour läkare men det uppfattade jag inte och då sa dem nu krystar du och då tog jag i allt jag hade och nästa värk tänkte jag ta i igen men då sa dem nej bara lite nu. När han var ute sa doktorn jaha då behövdes jag inte här och då berättade fl bm att de skulle varit tvungen att använda sugklklocka eller klippa om jag inte krystaT så effektivt. Jag hörde dem sen säga att jag krystat som en omföderska och att det gått otroligt fort :)

 

Under fl fick jag så goda milkshakes med chokladsmak som var jättekalla :) Jag glömde helt bort att önska bada men kom på sen att eftersom mitt vatten gått så var det säkert infektionsrisk. När lilleman sen kom så skrek han  direkt efter avtorkning och han fick komma till mitt bröst direkt, han var så fin och det underbaraste jag någonsin sett. T fick klippa navelsträngen och vi samtalade med barnmorskorna som också var från Mora medan dom sydde mig lite. Det kändes inte alls, och moderkakan gjorde inte heller ont när den kom. Det är många som får ont när den ska ut men jag kände inte alls den. Rion vägdes och vägde 3816 gram, var 51 cm lång och huvudomfånget var 34,5 cm.

Vi fick fika smörgåsar vilket var jättegott och jag duschade och sen fick vi gå ner till bb kring halv 12 på natten. 

 

Min fl var alltså helt normal men jag vet inte om jag vågar göra om det!! Han kom förresten kl 21.08 och allt började 21 h tidigare med vattenavgång. Jag har säkert glömt massor som jag kmr komma ihåg eftersom, jag är så tacksam att jag hade T med mig, förstår inte hur man kan föda utan sin man bredvid sig. Han var ett enormt stöd och bara att han fanns där gjorde så mkt för mig. <3